Det börjar bli tradition att SEF, Esperantoförlaget och en representant för klubben i Umeå ser till att esperanto syns med ett bokbord på den litterära festivalen LittFest som går av stapeln i mars sedan 2007. I Umeå Folkets Hus samlas ca 150 utställare och föredragshållare under 3 dagar för att informera ca 19 000 besökare.
Evenemanget är mycket mindre än Bok- & biblioteksmässan i Göteborg, men flera andra utställare på plats anser att LittFest just därför är bättre. Det är inte lika stort och stressigt. Besökare har tid att stanna upp och prata, vilket också underlättas av att ljudvolymen i lokalerna är lägre.
Genomsnittsåldern på besökarna är relativt hög, och värt att notera är att dessa i allmänhet har hört talas om esperanto, medan ungdomar hör och ser det för första gången. Därför gäller det att inte vänta på att de tar kontakt självmant, utan att man är aktiv och säljer in budskapet när de kommer förbi. Jag orkade inte stå på fötterna hela tiden, men åtminstone ett tiotal ungdomar fick en snabblektion samt information. Deras reaktion var överraskning och intresse. Årets mest positiva möte skedde med en pensionerad gymnasielärare som berättade att hon informerat elever om esperanto i ämnet Människans språk, även om hon själv inte visste så mycket. Jag satte en av Bertil Nilssons Introduktion till esperanto i näven på henne och sa att vi bjuder på den. ”Oh, en grammatik!” sa hon glatt. Ibland går det lätt…
Mina utställargrannar sa att det blir större varje år, och Folkets Hus kändes lite litet. Tidigare har Ann-Louise åkt från Helsingborg, och i år åkte jag från Skaraborg. Resorna är lite onödigt långa och det skulle vara väldigt trevligt om vi kunde hitta någon längre norrut som skulle vara intresserad av att hjälpa till att vakta bokbordet år 2019.
Stella Lindblom